Från Giotto till Cézanne
Maria Magdalena är ett populärt helgon som reflekterar sociala attityder liksom seder och bruk under skilda perioder i vår europeiska kulturhistoria. Hennes historiska ursprung visar att en sammanblandning skett av tre olika gestalter i Nya testamentet.
Främst handlar det om Maria från Magdala, från vilken Jesus jagade sju demoner, och som tillsammans med några andra fromma kvinnor hörde till hans närmaste krets. Hon följde honom på Golgatavandringen, fanns med vid korset, såg honom gravläggas och mötte honom återuppstånden på påskdagen. Det var också hon som på hans uppmaning förde nyheten vidare till apostlarna.
I Maria Magdalenas evangelium från 200-talet framställs hon som den lärjunge Jesus älskade mest av alla.
Genom att följa utvecklingen av Maria Magdalenas gestalt med konstnärernas ögon visar Görel Cavalli-Björkman hur hon har utnyttjats som symbol för kvinnors roll och status inom kristendomen, kyrkan och samhället. Viktiga och normgivande bildtolkningar har gjorts av konstnärer som Giotto, Tizian, Caravaggio och Cézanne.
Görel Cavalli-Björkman har varit intendent och forskningschef vid Nationalmuseum och är ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Hon har skrivit en rad böcker om konstnärer och konstriktningar, däribland Den svarta madonnan (1996), Eva Bonnier – Ett konstnärsliv (2013) och senast Kvinna i avantgardet, Sigrid Hjertén, Liv och verk (2017) och Falskt och Äkta, Detektivarbete på konstmuseet (2017).
